195 Ambitionsnivån — Alla kulturinstitutioner är ute och letar efter samarbetspartners, berättar Lasse Flygare, eftersom de märker att de inte klarar av att locka barn med invandrarbakgrund och deras familjer. De förstår att processen är mycket större än att dela ut gratis bussbiljetter. Det krävs mer för att socialisera hela den här gruppen och få den att hitta till våra kulturinstitutioner. Och det som verkar så väldigt progressivt och fantastiskt, och som lokalpressen gärna skriver om, det här med gerillaodling och annat som ska förändra världen – de är ju helsvennar allihop, varenda kotte! Varför är de likadana som institutionerna? Var är utbytet? Det står i vår ansökan att det också handlar om integration. Jag vet inte hur, men det handlar om att ge makt, inte minst till barnen, men även till seniorerna även om de inte har samma hunger. De är mera inne i bokslutsfasen, men är väldigt glada över att få titta tillbaka och berätta. Hur utvecklas bingogänget? Är det en satellit som seglar in och sedan återvänder till sin egen galax? — Från början var de sexton ocn nu är de elva-tolv. Det finns en kärna på sex personer. De kommer och dricker té eller hjälper till på fester. Någon tycker det är kul att vara med och baka. Varför kommer gamla människor till Barn i Stan? — Det finns en nyfikenhet och ett behov av att vara behövd, att ha ett värde i ett annat sammanhang. Att märka att erfarenheten och det man kan betyder någonting. Evy Larsson, som inte hör till bingodamerna, har till och med haft textilutställning här. — Ja, nu har hon hämtat hem sina alster för att hon vill ha dem på
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above