priset. Det är vår grund. Så visst finns det ett socialt engagemang, men det har inte uttalats att vi ska lösa några problem. Du har beskrivit det här projektet som en termometer i samhällskroppen. Hur mycket visste du om Seved innan du kom hit? Är det något som har varit mycket annorlunda än du tänkte dig? — Jag hade ingen aning om att det var så mycket kriminalitet. Den trafik som finns med vapen och droger är ju enormt mycket större än jag någonsin hade kunnat tänka mig. Där det finns så mycket svarta pengar finns det också mobbning, våld, skrämsel, hot. Sådana saker präglar människorna. Det präglar vår målgrupp, barnen. Det präglar seniorerna. Här råder otrygghet. Våldet är närvarande. Det är uppgörelser, här finns gängslagsmål, och det händer åtminstone en gång i veckan på kvällstid. Knivslagsmål, skottlossningar. Sedan är det också en transithall för dem som handlar och säljer knark och vapen. Jag börjar snart låta som pensionärerna: ”Men vad gör polisen?” Och det undrar jag också. Att barn och andra får lida, är det ett pris som samhället anser vara rimligt? Folk hoppar ur en taxi, ger pengar till någon på trottoaren, byter mot ett litet paket och så in i taxin igen och i väg. Och här finns vi. Här finns Barn i Stan. Men jag känner inte att vi kan gå på alla Turning Seved-möten. Vi ska syssla med vårt projekt. Den värld som finns utanför kan inte kräva av oss att vi ska ta det ansvaret. Men, visst, de som kommer hit, både seniorer och barn och anhöriga, är ju märkta av sitt liv här. Barnen har svårt att koncentrera sig. Det är väldigt svårt att få till ett längre, sammanhållet samtal om någonting över huvud taget, ens på tu man hand. Det verkar inte vara så lätt att förklara vad Barn i Stan är för någonting. De som bor här ser en lokal som öppnas och trycket är hårt på att det ska bli som det brukar vara i nya lokaler. — Ja, vi måste både förklara vad det inte är och vad det är. 193
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above