Hur gammal var du när du fick barn? — Jag fick min första dotter när jag var 18. Jag har två flickor. Och det var en bra uppväxtmiljö för dem också? — Oh ja. När vi flyttade hit var det 27 barn i trappan. De sprang med tofflor och allting, det var helt annat än vad det är nu. Nu får man låsa omkring sig över allt. Då kunde man lämna cykeln olåst. Det måste ha varit livligt? — Visst var det livligt. Man sa aldrig någonting för de störde aldrig någon. De skulle ju vara där. De sprang där med sina trätofflor. Det gick bra. De lekte i sandlådan och på söndagarna hade de bio för barnen 156 på Jespersgatan 2. Det kostade 50 öre att gå på biografen. Sedan fanns det söndagsskola. Det fanns mycket att göra för barnen. För de vuxna var det skytte och fotboll, och vi hade bingo och sömnad och canasta och bridge. Men genom åren är det mycket som har förändrats. — Ja. De har ändrat om hela Sevedsplan. Jag går aldrig ner där. Jag har mina fönster så att jag kan titta ut om det är någonting. Om Barn i Stan har någonting på gång går jag ner. Ibland kan jag hjälpa till lite. När började Seved förändras på allvar? — Jag kan säga att det kanske hänt de senaste tio åren. Då har det förändrats mycket. Jag har ingenting emot invandrare, men jag tycker att de ska hålla ögonen mer på sina barn än vad de gör. Men barnen är snälla. Gör man ingenting mot dem gör de ingenting heller. Så man kan ge rosor till dem också. Tror du att det är annorlunda för barnen i dag än när dina barn växte upp? — Ja, det tror jag. De är mer för sig själva nu. När vi hade små barn kunde man gå till plaskdammen och bada. Nu får barnen sköta sig själva. Det är många som springer vind för våg långt in på kvällarna
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above