källarlokaler, vi har fotbollen hos Barrikaden. Här händer en hel del. Ska jag vara riktigt ärlig tror jag att barn hittar hit inte minst på grund av att vi har fasta tider och att vi ligger i gatuplanet. Vi syns, vi är exponerade. Men att barn kommer tillbaka hit och att de drar med sig andra, att det sprider sig, beror nog på det här tillåtandet och det här rummet som vi skapar i lokalen. För en del är det ett slags funktionellt hem, som fyller ett behov eftersom det tragiskt nog inte fungerar så bra där hemma. Vårt rum är inte bara fysiskt utan också känslomässigt och vi jobbar hela tiden med att försöka utvidga det. Min lite naiva dröm är att det ska bli ett levande, stort rum, där fler ska vara delaktiga och förstå hur det fungerar. Det finns ett pedagogiskt värde, men jag vill trycka på metodens kärna som är verkligheten här och nu. Man kan absolut titta på framtida effekter och växandets välsignelse och halleluja och vad du vill, men för mig är det inte det som är avgörande. Det avgörande är mötet här och nu. När vi sitter och pratar med de äldre är det inte deras minnen som är viktigast. Det väsentliga är hur vi allihop mår när vi sitter här och hör dem berätta. 152
Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
To see the actual publication please follow the link above