Page 228

Egna Röster Egna Bilder

Dahabo Khayre, 63 år Detta är min historia. Jag uppvuxen på landet i Somalia. Vår familj hade flera hundra kameler och jag brukade hålla utkik efter dem som var små medan mamma 224 och pappa var ute med de andra kamelerna. Jag var åtta år när en av våra kameler en dag födde en kalv. Hon var väldigt snäll innan hon fick ungen och jag trodde att hon var fortfarande skulle vara likadan. Men när kameler har nyfödda kalvar måste man akta sig för dem. Många blir aggressiva. Det visste jag jag ingenting om, jag tänkte bara på hur söt den lilla nyfödda kamelen var. Jag gick fram och började klappa henne, men då dök hennes mamma upp bakom mig och försökte äta upp mig. Först bet hon mig i armen och jag skrek: ”Hjälp, vad är det för fel på den här kamelen?” Sedan trampade hon på mig flera gånger, om och om igen. Det fanns inte någon i närheten som kunde hjälpa mig. Jag bröt näsan och båda armarna på flera ställen. Jag svimmade och låg kvar mellan kamelens fyra ben. En granne dök upp och fick en chock. Han tog mig till den närmaste staden. Det fanns varken buss eller taxi så han fick ta med mig på en av sina kameler. Han visste inte hur han skulle få tag på min familj, det fanns inga telefoner. Han lämnade mig på ett sjukhus i Beledweyne, där de italienska läkarna tog hand om mig. Min mamma och pappa kom hem sent på kvällen och nyheten i byn var då att jag svävade mellan liv och död. Mina föräldrar blev förskräckta. De tog sig in till staden för att besöka mig på sjukhuset. Då mådde jag redan bättre. Min mamma tittade på mig och sa: ”Tack och lov att du lever. Du är den enda flickan vi har i den här världen.” Efter den händelsen bestämde min familj att jag skulle bo i Beledweyne med min farbror. Sex månader senare började jag i skolan. Jag brukade besöka mina föräldrar när jag hade skollov, och när jag var 17 år fick mamma och pappa som tur var tvillingar, en pojke och en flicka. Då sålde de alla sina kameler och köpte ett hus i staden, där jag också fick flytta in. Jag älskade våra kameler, men efter den där händelsen har jag varit livrädd för alla djur.


Egna Röster Egna Bilder
To see the actual publication please follow the link above